SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1921  
FALSKELIGEN fal3skeli2gen, äv. (numera sällan) FALSKLIGEN fal3skligen2, i modern poesi ngn gg FALSKLIGT fal3sklig2t, adv.
Ordformer
(falscheligen RA 2: 195 (1568). — falske- 1 Tim. 6: 20 (NT 1526) osv.; falsk- Österling Lärops. 33 (1724), Sahlstedt (1773), Rudin 1 Evigh. 1: 366 (1878), Lyttkens o. Wulff Utt. (1889; jämte falske-), T. Hedberg i VLitt. 3: 775 (1902: falskligt). -lig(h)a 1 Tim. 6: 20 (NT 1526), ÄB 9: 7 (Lag 1734), Hahnsson (1888; jämte -ligen); -lig(h)en GR 14: 42 (1542) osv.; -lig(h) Hund E. XIV 342 (1605), Österling Lärops. 33 (1724); -ligt T. Hedberg i VLitt. 3: 775 (1902), Strindberg Abu Cas. 105 (1908))
Etymologi
[fsv. falskelika, falskelige, falskliga; jfr ä. d. falskelige(n), d. falskelig; av mnt. valschliken, motsv. holl. valschelijk, t. fälschlich]
adv. till FALSK, adj.; jfr FALSKT. — särsk.
I. till FALSK, adj. I.
1) = FALSKT I 1. GR 6: 41 (1529). En gammal, Augustinus falskeligen tillskriven predikan mot judarna. Sylwan (o. Bing) EurLittH 1: 136 (1910).
2) motsv. FALSK, adj. I 2: irrlärigt, kätterskt. O. Martini Pred. D 2 b (1606).
II. (numera bl. med arkaistisk anstrykning i poesi l. högre stil) = FALSKT II. GR 6: 75 (1529). Wij skole fruchta och elska Gudh, så at wij icke falskeligha beliwghe .. wår nästa. Kat. 1572, s. A 8 a. Hvar som döljer något upsåteliga undan, eller falskeliga upgifver; hafve förbrutit sin andel (i den avlidnes bo). ÄB 9: 7 (Lag 1734). Rudin 1 Evigh. 1: 366 (1878). Djäfvulen är vedersakarn, lögnaren, / som falskligt klagar mänskor an / för Herren. Strindberg Abu Cas. 105 (1908). — särsk. (†) = FALSKT II a. Then oskyldigha hender haffuer .. och swär icke falskeligha. Psalt. 24: 4 (Bib. 1541). Afzelius Sagoh. 7: 211 (1853).
III. (†) = FALSKT III 1. Ath the så falskeligen och ilde förware och salte, mest all then fisk, som the hijtt .. sende. GR 14: 42 (1542).
Spoiler title
Spoiler content