SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FORDERLIG, adj.; komp. -are (HTSkån. 1: 216 (i handl. fr. 1659), Risingh Kiöph. 5 (1669)), äv. -ere (RA 1: 400 (1544), GR 20: 54 (1549)); superl. -ast (GR 13: 32 (1540), Dalin (1851)), äv. -est (GR 13: 126 (1540), Schouten Siam 18 (1675)) l. -ist (GR 11: 360 (1537)) l. -st (BL 1: 211 (i handl. fr. 1544), Hjelt Medicinalv. 2: 5 (cit. fr. 1711)). adv. -EN (GR 17: 427 (1545), Hahnsson (1888)).
Ordformer
(foderl- 15371648. fordel- 15441689. fo(o)rderl- (fordärl-) 15371888. fordl- 1621. fordrel- 1561. furde(r)l- 15331534. förderl- 15441680. -lich 1544 (: förderlichste, superl. best.). -ligit, n. sg. 15581678)
Etymologi
[jfr ä. d. forde(r)lig; av mnt. vordelich o. t. förderlich, till vorderen, resp. fördern, fordern (se FORDRA, v.1); jfr BEFORDERLIG, ERFORDERLIG]
(†)
1) behjälplig; nyttig, fördelaktig; jfr FORDRA, v.1 I 3. GR 8: 194 (1533). Hwilcken thu vdi alle måtte fordelig och behielpelig ware schall. Därs. 17: 211 (1545). Och war thet Horns vpsåth .. någon förderligh ort intaga. Widekindi KrigsH 89 (1671). Lind (1749).
2) = FORDERSAM (jfr särsk. FORDERSAM slutet). GR 11: 360 (1537). Att han måtte med fordeligeste bekomma svar. RP 8: 63 (1640). Detta har jag, efter befallning, bordt forderligast lämna, såsom aldraödmiukaste swar. VDAkt. 1797, nr 61. Hahnsson (1888; med hänv. till fordersam).
Spoiler title
Spoiler content