(gly (glij) c. 1605—1849. glyt (glijt) 1652—1895. glytt (glijtt) 1652—1679)
Etymologi
[sv. dial. gly, glyt; jfr isl. glý, glädje, feng. gléo, eng. glee; formen glyt är sannol. att förklara ss. vbalsbst. till sv. dial. glyta, giva speord, t-avledn. till gly]
gäckeri, skämt; spe, narr; numera bl. (starkt bygdemålsfärgat, knappast br.) i uttr. göra glyt (förr äv. ett glyt) av l. åt (ngn l. ngt) o. d. Gyldenhielm Psalt. 424 (c. 1605, 1650). Han gör der af (dvs. av den över honom avkunnade bannlysningen) itt glijtt. VDAkt. 1679, nr 356.Atterbom Siare 5: 99(1849). (De) kunde (icke) afhålla sig från att göra litet glyt åt hela tillställningen. GHT 1895, nr 226 B, s. 3.
