1) (i vissa trakter, folkligt, samt bot.) bruntångalgen Fucus vesiculosus Lin., havstång, blåstång; förr äv. om vissa andra bruntångalger, företrädesvis Halidrys siliquosa (Lin.) Lyngb., ektång, Ascophyllum nodosum (Lin.) Le Jolis, knöltång, ävensom om vissa grönalger, företrädesvis Ulva lactuca Lin., havssallat. Ålen leker i ett gräs heter hötter. JHRhezelius(c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106. Bromelius Chl. 31(1694). Lindestolpe Färg. 48(1720). Linné Fl. nr 1002(1745). Snart ligger draggen i höttret. Sylwander Vers 34 (1929).
2) (†) den till fanerogamfamiljen Fluviales hörande vattenväxten Zostera marina Lin., bandtång; äv. om den till samma familj hörande vattenväxten Potamogeton natans Lin., gäddnate, aborrgräs. Franckenius Spec. E 1 a(1638). Rudbeck HortBot. 94(1685). Bromelius Chl. 31(1694).
3) (†) den till fanerogamfamiljen Primulaceæ hörande vattenväxten Hottonia palustris Lin., blink. Liljeblad Fl. 86(1792). Weste(1807).
Ssg (till 1): HÖTER-, äv. HÖTTER-NÅL. (i vissa trakter, folkligt, samt zool.) den utmed västkusten o. östkusten upp till södra delarna av Bottniska viken allmänt förekommande kantnålen Siphostoma typhle Lin., vilken lever bland tång, brednäbbad kantnål. CJSundevall(1851) i SthmHushSällskH 1855, 2: 83. Stuxberg Fisk. 599(1895; fr. Sthms skärgård).
SAOB
