SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOLJÉ kolje4, äv. KOLLIÉ kol1ie4, r. l. m.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(koljé 1852 osv. collier 17951930. kollier 18851928 (: Pärlkollier). collieer, pl. 18581917)
Etymologi
[av fr. collier, av lat. collare, n., halsband, sbst. till collaris, adj., som hör till halsen, till collum, n., hals (se HALS)]
halsband; numera företrädesvis om längre halsband av pärlor l. ädelstenar. LittT 1795, s. 188. En Collier af äkta Granater, en dito af Coraller. DA 1808, nr 46, Bih. s. 1. DN(A) 1930, nr 64, s. 28. — jfr PÄRL-KOLJÉ.
Spoiler title
Spoiler content