SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1935  
KATJON kat3~2n l. kat4~1n, r. (l. m.); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet kath-. -ion 18351929. -jon 1921 osv.)
Etymologi
[jfr t. kation, av eng. cation, bildat av den eng. fysikern M. Faraday (17911867) av gr. κατά, ned (se KATA-), o. ἲον, p. pr. n. till ἰέναι, gå (se JON). Ang. anledningen till benämningen jfr KATOD]
fys. o. kem. jon som vid elektrolys vandrar mot den negativa elektroden, positiv jon; motsatt: anjon. Berzelius ÅrsbVetA 1835, s. 39. 2UB 3: 362 (1897). Bolin o. Gustaver KemGymn. 109 (1932).
Spoiler title