SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1937  
KRAMAS l. KRAMASCH (krama´s Weste; -ás Dalin), n.; best. -et.
Ordformer
(kramache 1847. kramage 18411843. kramansz 1688. kramas 17791870. kramasche 1865. kramasje c. 1875)
Etymologi
[sv. dial. kramas (med tonvikt på senare stavelsen); till KRAM, sbst.1, efter mönster av ord på -AGE; jfr KRAMS]
(†)
1) krimskrams, ”krams”, skräp, strunt. Hvad var det för kramas (i asken)? CIHallman 378 (1779). Skärp och värja, och allt detta kramage (som en officer har). Knorring Förh. 3: 12 (1843). Dalin (1852; med hänv. till krimskrams). Tholander Ordl. (c. 1875). — särsk. bildl. Warnmark Epigr. I 3 a (1688; i bet.: struntprat, smicker). Krorring Skizz. I. 2: 151 (1841; om några obegripliga ord). Wetterbergh Penning. 339 (1847).
2) [jfr östsv. dial. kramas (med tonvikt på senare stavelsen), slå i spillror] i uttr. gå i kramas, gå sönder. Hade väl varit hemma förr, men så gick kärrehjulet i kramasche för mej på stadsgatera. Jolin Mjölnarfr. 94 (1865).
Spoiler title
Spoiler content