SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1893  
ADJUNKTUR ad1juŋktɯ4r l. (vanligare) -ŋt- (adjunctu´r Weste), r. (m. Weste, f. Rydqvist); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[af nylat. adjunctura, af lat. adjunctus]
adjunkts befattning l. tjänst; vanl. motsv. ADJUNKT 3. Rudbeck Bref 1: 13 (1662). Rectorater och Adjunkturer i Gymnasierne. Scholæ ordn. 1724, s. 2. Porthan Bref 99 (1794). SFS 1852, nr 20, s. 25. jfr GYMNASIE-, SKOL-ADJUNKTUR. — motsv. ADJUNKT 2. Wallin Vitt. 1: 390 (c. 1820).
Spoiler title