SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1893  
ADRÄTT adrät4, adj.; n. o. adv. =.
Ordformer
(adroit Swedberg, Svederus)
Etymologi
[af t. adrett, fr. adroit, -e]
(numera mindre br.) skicklig, flink, behändig. En adrätt karl. Swedberg Schibb. 248 (1716). Larsen (1884). jäg. ss. tillrop till hund vid ett visst enklare dressyrtempo, gm hvilket hunden får visa sin behändighet. Svederus Jagt. 216 (1832). äfv. Göra adrätt, visa sig behändig (säges om hunden i nämnda dressyr).
Ssg: ADRÄTT-GÖRING03~20. jäg. Svederus Jagt. 215 (1832).
Spoiler title
Spoiler content