SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFBÖTA a3v~bø2ta, v. -ade (se för öfr. BÖTA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (Strinnholm Hist. 3: 149 (1848)), -NING (Schlyter Jur. afh. 1: 251 (1837)).
Etymologi
[jfr d. afbøde, t. abbüssen]
— jfr AFBOTA.
1) (mindre br.) göra bot för, gm (offentlig) bot l. undergående af straff försona (en synd). Palmblad Fornk. 1: 454 (1843). Lucidor och Runius .. (hade) genom offer till de Christnas Gud sökt afböta sina täta offer till Bacchus och Venus. Atterbom Siare 2: 163 (1843). Kyrkligt afböta sina synder. Strinnholm Hist. 3: 148 (1848).
2) (föga br.) gm (annat) straff ersätta, undergå motsvarighet till (ett straff). Tillåta .. (de brottsliga) att på annat sätt afböta detta straff (dvs. uteslutning ur staten). Schlyter Jur. afh. 1: 251 (1837).
3) (föga br.) ss. bot undergå l. underkasta sig (ett straff). Huru många ”par spö”, huru många ”dagar vid vatten och bröd” m. m., skall han derföre (dvs. för stölden) afböta? Granfelt 402 (1861, 1870).
Ssg (till 2): AFBÖTNINGS-FÖRDRAG310~02. Schlyter Jur. afh. 1: 251 (1837).
Spoiler title
Spoiler content