AFJÄMKA a3v~jäm2ka (se för öfr. JÄMKA), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING. —
1) (föga br.) jämka bort; gm kompromissande aflägsna. Båda parterna gåfvo småningom efter, så att tvisteämnet slutligen blef afjämkadt.
2) (föga br.) gm försiktigt l. noggrant borttagande af det öfverflödiga l. hindrande göra (ngt) jämnt l. likformigt. Spetsens (af gåspennan) afjemkning sker med tvänne skärningar. P. Floding Anvisn. t. skrifk. II (c. 1775?). — (föga br.) bildl. om förlikning gm kompromissande l. ömsesidiga eftergifter. Nog låter den saken fort a(fjemka) sig. Hahnsson (1884); jfr 1.
3) småningom jämka. Dalin (1850).
