AFKNAPPA a3v~knap2a (a`fknappa Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
Etymologi
[jfr d. afknappe, nnt. afknappen, t. abknappen]
afkorta (ngt l. på ngt), så att återstoden blir (alltför) knapp. — jfr KNAPPA AF.
1) (mer än billigt l. lämpligt l. väntadt) förminska l. inskränka l. reducera (tid, kost, lön o. d.). Afknappa solden för soldaterna (,) .. maten för någon. Lindfors(1815). Af egennytta afknappa soldatens lön och beklädnad. Beskow K. XII 1: 91(1868). Tiden för de klassiska språken(s. studium har) blifvit .. afknappad. A. Drake i Verdandi 1883, s. 229. Området afknappades .. med två tredjedelar. Löfström i NF 11: 292(1887). Den svåra frosten .. afknappade grödan till medelmåttig. SD (L) 1894, nr 243, s. 4. — (†) Trippa, i(d est) halfspringande gå, vti kort afknappade trän, det är, träd, eller Steg. Stiernhielm Ut. C 2 b(1668).
2) (emot hvad som är billigt l. lämpligt l. väntadt) afdraga l. borttaga l. draga in (ngt på l. af ngt). Husbonden afknappade hälften af l. på gårdsdrängens lön. Ingenting skall afknappas på den bestämda morgonrationen. Blanche Bilder 1: 70(1863). — utan obj. Han börjar a(fknappa) på lönen, kosten. Dalin(1850).
