a) (mindre br.) refl.: frigöra sig från laddning, urladda sig.
α) om skjutvapen. Kanonen afladdade sig af hettan. Kindblad(1867).
β) fys. om kropp, laddad med elektricitet. Åskmolnet afladdade sig emot kyrktornets spets. Kindblad(1867). — oeg., om själfva laddningen: bortledas. Det elektriska fluidum .. afladdar sig i .. skogarna. Gosselman Col. 1: 148(1830). — bildl. Det var en stor inre fiendskap, som här afladdade sig i de ytligaste punkterna, liksom den finaste spets kan elektriskt laddas med den dödande blixten. Geijer I. 1: 123(1818).
b) (†) intr.: urladda sig. Af hvilka (åsklager) det öfra oupphörligt afladdar i sjelfva molnen. Gosselman Col. 1: 148(1830).
2) (†) refl.: afbörda sig (ngt). Om de (gamle) .. begå excesse (i mat l. dryck), böra de straxt afladda sig det öfverflödiga. Westerdahl 462(1764; 2 uppl. 1768: aflasta sig); jfr AFLADA I.
SAOB
