AFMOTA a3v~mω2ta, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
eg. o. bildl.: mota bort. Han blef redan vid första försöket afmotad. Dalin (1850). När oxen sökte gå in på den oslagna ängen, afmotades han. Kindblad (1867). Avmotad. Lundell (1893). — Anm. Hellre MOTA AF (utom i p. pf.).
