SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFRÖKA a3v~rø2ka (a`fröka Weste), v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. RÖKA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
I. [jfr t. abrauchen, holl. afrooken] kem. — jfr AFRYKA.
1) tr.
a) gm upphettning förflyktiga (ett ämne), så att (det) bortgår i form af rök; förgasa. Guldmalmen upplöses i kungsvatten, öfverskottet af syra afrökes. Berzelius Kemi 2: 245 (1812, 1822). Tekn. tidskr. 1889, s. 227.
b) gm upphettning befria (ett ämne l. föremål) från flyktiga beståndsdelar, så att dessa bortgå i form af rök. Har .. Bärnsten blifvit förlitet afrökter, bör den åter .. hållas öfver elden. N. Nyström i VetANH 19: 81 (1798). Man afröker de i vatten lösliga salterna till torrhet. Berzelius Kemi 2: 845 (1812, 1822). Det med amalgam öfverdragne godset afsköljes i rent vatten, torkas och upphettas slutligen (afrökes), så att qvicksilfver förflygtigas. Almroth M. tekn. 500 (1839). Björkman (1889).
2) (numera mindre br.) intr.: gm upphettning bortdunsta i form af rök. Vatnet .. afröker. Brandt i VetAH 2: 50 (1741). Hålles Bly länge smält, med någon starkare eldgrad, så afröker en del. Fischerström 2: 179 (1780). Efter qvicksilfrets afrökning. Rinman 1: 550 (1788); jfr 1. Gedigen antimon från Sala .. afröker utan lemning. Berzelius Blåsr. 133 (1820). Björkman (1889).
II. [jfr d. afrøge] (mindre br., skämt.) röka till slut l. vederbörligen röka (en cigarr o. d.). Björkman (1889).
Ssgr (till I): AFRÖKNINGS-TORN310~2. tekn. Det s. k. afrökningstornet — en inrättning för återvinning af dels salpetersyra, dels svafvelsyra ur de s. k. röstsyrorna (för räst-) från nitroglycerinberedningen. H. Larson i NDA 1892, nr 81, s. 2. —
-UGN~2. tekn. ugn, afsedd för afrökning af till förgyllning användt kvicksilfver. Almroth M. tekn. 504 (1839).
Spoiler title
Spoiler content