SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFSLICKA a3v~slik2a (a`fslicka Weste), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr d. afslikke; jfr äfv. t. ablecken, abschlecken]
Afslickad. Sahlstedt (1773). — jfr SLICKA AF, AFSLEKA.
1) gm slickande aflägsna; slicka bort. Lex. Linc. (1640, under delambo). Hundar .. afslickade det strömmande blodet. Ödmann Str. förs. III. 1: 135 (1811). I moderlifvet är fostrets hud betäckt af en egen salva, .. (som) mödrarne bland djuren afslicka. Berzelius Kemi 6: 369 (1830). Nyblom Hum. 102 (1874, 1883). — (†) med dubbelt obj. De gamla (bina) .. afslicka dess (dvs. det nya biets) kropp den .. medförda vättskan. Rothman Bisk. 1: 62 (1800).
2) gm slickande befria från vidsittande ämne l. rengöra. Afslicka sina fingrar. Heinrich (1814). A(fslicka) en tallrik. Dalin (1850). SAOB (1870). jfr: Samma afslickade smörgås. C. F. Dahlgren hos Thomander Tank. o. löj. 118 (1824).
Spoiler title
Spoiler content