AFSTÅNGA a3v~stoŋ2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
(mindre br.) gm stångande afbryta. Tjuren a(fstånga)de armen på honom, men a(f-stånga)de .. på samma gång ena hornet af sig sjelf. Dalin (1850). Kikhostan botas, om barnet får dricka .. stomjölk utur ett afstångadt oxhorn. Rääf Ydre h. 1: 128 (1856). G. Thomée enl. Kindblad (1867). — Anm. Hellre STÅNGA AF (utom i part.).
