AFTRAPPA a3v~trap2a, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se d. o.).
1) tr.: gifva trappform åt (ngt); i sht byggn. uppföra l. utgräfva (ngt) i trappform. Aftrappa sidoväggarne (vid utgräfningar i lerjord). Stål 1: 200 (1834). Murverket .. bör .. afslutas trappvis (aftrappas). Dens. 1: 276. Aftrappade gaflar. Brunius Resa 346 (1839). Aftrappade gafvelrösten. G. Upmark i Sv. fornm. tidskr. 9: 53 (1894).
2) intr.: väfn. bilda trappform. Vid stora fasoner kan (man) .. låta konturerna .. aftrappa med af gångar bildade fasonrutor. J. O. Andersson Väfn. 99 (1880).
