SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
AFTYSTNA a3v~tys2tna, v. -ade (se för öfr. TYSTNA, v.). vbalsbst. -ANDE.
(småningom l. fullständigt) tystna; tystna bort. Dalin (1850).
1) (mindre br.) om person: upphöra att tala l. ropa osv. (Papisteriets) tilhielpare .. syntes afftysna. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. B 2 b (1587). Möller (1790). Kindblad (1867). — jfr: Stockholms Posten .. slöt sig ändå närmare till sin aftystnade kamrat (dvs. Åbo tidning, som upphört). Lagus Kellgren 138 (1884).
2) (mindre br.) om ljud, tal, rykte osv.: upphöra (att ljuda), afstanna. Åskdundret, blåsten aftystnar. Almqvist (1842). Plötsligt a(ftystna)de dessa rykten. Meurman (1846). Kindblad (1867). jfr: At iw munnen och bekennelsen måtte afftysna. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. C 1 a (1587); jfr 1. — (föga br.) upphöra att omtalas. A nine-days wonder, en sak som hastigt talas om och snart aftystnar. Serenius (1734, under nine).
Anm. I båda bet. hellre (utom i part.) TYSTNA AF.
Spoiler title
Spoiler content