SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
ALIBI a3libi2 l. 400, n.
Etymologi
[jfr d., holl., t., eng. o. fr. alibi, af lat. alibi, annanstädes]
jur. i fråga om begånget brott: vistelse på (ngn viss) annan ort (vid tidpunkten för brottets föröfvande); särsk. i uttr. bevisa sitt alibi. Konv.-lex. (1856). NF (1875). Hagström Strengn. herdam. 42 (1896).
Ssg: ALIBI-BEVIS300~02. Conv.-lex. Suppl. (1831). SD 1895, nr 194, s. 5.
Spoiler title