SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1898  
AMTMAN am3t~man2 (a`mtman Weste), m.; best. -mannen; pl. -män, i ä. tid äfv. -männer.
Ordformer
(ampte- Gustaf ii Adolf i Oxenst. brefv. 1: 271 (1625). empt- Tegel G. I:s hist. 2: 267 (1622))
Etymologi
[jfr d. o. nor. amtmand, t. amtmann]
styresman öfver l. förvaltare af ett amt (se d. o. 3); i Tyskland äfv. benämning på åtskilliga andra slags ämbets- o. tjänstemän; i ä. tid i sht om vissa ämbetsmän i Sveriges tyska besittningar. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 15 (1612). Försters Fougdar och Amptmän sökia theras fordeel. Fosz 335 (1621). Marschalkens amptman. J. Banér i Oxenst. brefv. 6: 3 (1626). Rijchsdrotzens Amptman. N. Av. 3 Okt. 1656. 2 RARP 5: 653 (1727). Ting hålles (i amtet Neukloster) .. af en .. Justitiarius, hvarvid Amtmannen är ensam Bisittare. Ehrnström i VetANH 4: 32 (1782). Svedelius Statsk. 1: 174 (1868; om nor. förh.). NF 1: 657 (1876). — jfr STIFTS-AMTMAN.
Ssgr: AMTMANS-BOSTÄLLE30~ l. 31~020 l. ~200. Heinrich (1814).
-DISTRIKT~02. Hoppe (1886, under amtmannschaft). Anm. Omkring 20 andra numera föga br. ssgr anföras af Heinrich (1814).
Spoiler title