SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
ANBERAMA an3~bera2ma, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[af t. anberahmen, -raumen, nt. anberamen; jfr AN, adv. II 10]
(föga br.) på förhand bestämma l. fastställa. De dertill (dvs. till den afsatte konungens berakning) anberamade allvarsamma anstalter. Beskow Lefnadsm. 196 (1857). Anberama .. en laglig betalningsfrist. Jungberg (1873). Anberamad .. rättegång. Därs. — jfr BERAMA.
Spoiler title
Spoiler content