SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AULA a͡u4la, äfv. a͡ω4-, äfv. 32, stundom (utan diftongisering) a4ɯ- l. a4u- l. a4ɯ- l. a4u- l. 302, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[efter t. aula, af lat. aula, gård, sal (i midten af boningshuset, omgifven af mindre rum), palats, hof, af gr. αὐλή, fri, med en mur omgifven plats kring boningshuset, gård, landtgård, villa, palats, hof]
a) stor samlingssal vid universitet l. högskola, afsedd att användas vid akademiska högtidligheter o. d., akademisk högtids- l. solennitetssal; stundom äfv. om samlingssal vid läroverk. Den allmänna sammankomsten .. hölls uti universitetets aula eller solennitetssal. Tidskr. f. lär. 1846—47, s. 328. (Lunds nya universitetsbyggnads) kärna utgöres af midtelpartiet, hvilket innesluter festsalen eller aulan samt vestibulen. Ljunggren Inbjudn. t. d. högtidl. hvarmed univ.-huset i Lund kommer att invigas 15 (1882). Katedralskolans aula. LD 1902, nr 191, s. 2.
b) (ny anv.) i allm.: stor, centralt belägen hall l. sal i större etablissemang. Sv. turistfören. årsskr. 1903, s. 412 (om vänthall i badhus).
Ssg: AULA-TAK(ET)30~, stundom 300~2.
Spoiler title