SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1903  
AUXILIÄR a͡u1ksiliä4r, äfv. -iljä4r, l. 4r, äfv. a͡ω1-, äfv. 0104, stundom (utan diftongisering) a1ɯksil1- l. a1u- l. a1ɯ- l. a1u- l. -si1l- l. 1ksil- l. aɯ1k-, numera sällan AUXILIAR (OSPT 1686, nr 3, s. 4. (i ssg), V. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 504 (i ssg), G. Dalin (1871)) -a4r, adj.; adv. -T; äfv. sbst. pl. AUXILIÄRER 4rer l. 4rer.
I. [jfr t. o. ä. eng. auxiliar, fr. auxiliaire, äfvensom eng. auxiliary, af lat. auxiliaris o. auxiliarius, hjälpande, adj. till auxilium, hjälp, besläktadt med augere, öka (jfr AUKTION)] (numera föga br. utom i c) adj.: som är till hjälp l. bistånd l. understöd l. förstärkning; hjälp-; oftast i ssgr. — särsk.
a) [jfr ä. eng. auxiliar troops, fr. troupes auxiliaires] (†) i fråga om hjälptrupper, förstärkningsmanskap o. d.; jfr AUXILIÄR-FOLK, -GALEJA, -KRYSSARE, -TRUPPER. Auxiliarie (sannol. tryckfel för -liaire, dvs. -liära) troupar. Swedberg Schibb. 252 (1716).
b) [jfr ä. eng. auxiliar verb, eng. auxiliary verb, fr. verbe auxiliaire, nylat. verbum auxiliare] språkv. i fråga om hjälpverb o. d.; jfr AUXILIÄR-VERB. Auxiliärt begagnade (verb). Rydqvist SSL 1: 69 (1850). Auxiliär användning af detta verb (dvs. göra) i Forn-Svenskan erinrar jag mig icke; men hvardagligt brukas nu t. ex. regna gör det. Därs. 496.
c) [jfr eng. auxiliary engine] (fullt br.) i fråga om (mindre) ångmaskin å fartyg afsedt att använda vinden ss. hufvudsaklig drifkraft; jfr AUXILIÄR-MASKIN. Auxiliär maskinkraft. KrigsVAH 1850, s. 66. Fartyg, som endast har auxiliär ångmaskin. SFS 1893, Bih. nr 17, s. 2.
d) (i Finl.) i fråga om bibelsällskap; jfr AUXILIÄR-SÄLLSKAP. Ett .. förslag till Aucxiliaire Bibel-Sällskapers inrättande. Ber. om fin. bibelsällsk. 1818—1819, s. A 3 b (möjl. ssg).
II. [af fr. auxiliaires, af lat. auxiliares, hjälptrupper, af auxiliaris (se I)] (föga br.) sbst. pl.: hjälptrupper; medhjälpare. Danskarne som (dvs. i egenskap af) Ryska auxiliärer. Gustaf III Skr. 6: 161 (1812). Frivilliga auxiliärer. LD 1902, nr 294, s. 2 (i fråga om fattigvård).
Ssgr: AUXILIÄR-, numera sällan AUXILIAR-BÖCKER1003~, äfv. 0103~ l. 103~, stundom 10103~ l. 01003~20, pl. [jfr t. auxiliar-bücher] (knappast br.) handel. hjälpböcker; motsatt HUFVUD-BOK. Smedman Kont. 7: 8 (1874). Hahnsson (1884).
(I a) -FOLK. (†) koll.: förstärkningsmanskap; jfr -TRUPPER. OSPT 1686, nr 41, s. 2.
(I a) -GALEJA. (†) Auxiliar Galeerna .. (skulle) sig med Hufwud Flottan .. Conjungera (dvs. förena). OSPT 1687, nr 31, s. 3.
(I a) -KRYSSARE~200, r. fartyg som vid behof kan användas ss. kryssare i örlogstjänst i stället för l. ss. understöd åt örlogsfartyg. Om den ryska flottan är jämförelsevis svag .., så förfogar den dock öfver åtskilliga auxiliärkryssare, som tillhöra enskilda ångbåtsbolag. GHT 1895, nr 224, s. 2.
(I c) -MASKIN~02. sjöt. ångmaskin å segelfartyg (l. ångare) till hjälp vid vindstilla, manövrering osv., hjälpmaskin. SvT 1852, nr 34, s. 3. Segelfartygens .. förseende med auxiliärmaskiner. Tekn. tidskr. 1871, s. 255. 2 Uppf. b. 2: 544 (1901).
-SNÖRE. (†) bergv. Auxiliair-Snören kallas vid Markscheideriet (dvs. grufmätningen) de Snören, som hängas ifrån öfverbelägna ställen och nedanföre intagas vid mätningen, at däraf finna orternas belägenhet emot hvarannan. Rinman (1788).
(I d) -SÄLLSKAP. (i Finl.). (Finska bibelsällskapet) omfattar flere auxiliärsällskap i olika delar af landet. L. Mechelin i Finland 115 (1893).
(I a) -TROPPAR, pl. (†) = följ. GT 1788, nr 116, s. 2.
(I a) -TRUPPER~20, pl. [jfr t. auxiliar-truppen] (numera föga br.) hjälptrupper. OSPT 1686, nr 3, s. 4. (Karl XII hade enligt danskarnas uppgift) skickat auxiliar Troupper til Hertigen i Holstein. Nordberg 1: 64 (1740). Dalin (1850). Centerwall Rom. fornk. 576 (1891).
(I b) -VERB~2. (numera knappast br.) språkv. hjälpverb. Agardh o. Bruzelius Fr. gr. 28 (1807). Enstafviga auxiliarverba, har, är, var, blef. V. F. Palmblad i Phosph. 1811, s. 504. Dalin (1850).
-VETENSKAP~002 l. ~200. (föga br.) hjälpvetenskap. Astronomiens auxiliärvettenskaper. Bredman Astr. 210 (1845).
Spoiler title
Spoiler content