SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
AVA a4va l. 32, r.; best. -an.
Etymologi
[jfr t. o. eng. ava, lånadt från polynesiska ava, den på Havaji, Samoa o. Sällskapsöarna brukliga, fonetiskt afnötta formen för det på Nya Seland o. Tongaöarna vanliga kava (se KAVA); jfr Fornander The Polynesian Race 3: 63 (1885), Tregear, A maori-polynesian comp. dict. 131 (1891)]
ett slags rusgifvande dryck som invånarna på Stilla hafvets öar bereda af avapepparens rot, kava. Drickande af bränvin och ava eller kava, (en dryck som beredes af den tuggade roten af ett slags peppar, rusgifvande och skadlig som opium) är förbudet (på Sällskapsöarna). (Stenhammar o.) Palmblad Geogr. 2: 566 (1826, 1829). T. Fries Syst. bot. 159 (1891).
Ssgr: AVA-DRYCK30~2. = AVA. Bligh 90 (1795). Dahlberg Osiander 247 (1865).
-PEPPAR~20. om den till familjen Piperaceæ hörande växten Piper methysticum Forst., af hvars rot ava beredes. Scheutz Naturhist. 309 (1843).
Spoiler title