AFKEDJA a3v~ɟe2dja (se för öfr. KEDJA, v.), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -KEDJNING (Berg Handarb. 103(1874)) l. -KEDNING (Freja 1875,s. 51).
Etymologi
[jfr t. abketten]
— jfr KEDJA AF.
1) (föga br.) lossa (ngn) från kedja. A(fkedja) en hund. Dalin(1850).
2) vid sista hvarfvet af en virkning l. stickning draga den ena maskan öfver den andra, så att en fast kant l. kedja bildas; afmaska. Sedan man på denna krage rätt fast afkedjat maskorna. N. journ. f. dam. 1860, s. 4. Afkedjning; sticka 2 maskor och lyft sedan den först stickade öfver den 2:a maskan. Berg Handarb. 103(1874).
