publicerad: 1898
AFLYSA a3v~ly2sa (a`flysa Weste), v. -er, -te, -t, -t (se för öfr. LYSA). vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. aflysa; jfr d. aflyse]
— jfr LYSA AF.
I. eg.: gm pålysning, dvs. gm offentligt påbud l. tillkännagifvande, skaffa bort (ngt).
1) offentligen påbjuda afskaffandet l. bortläggandet l. upphörandet af (ngt förut bestående l. sedvanligt l. giltigt l. tillåtet); förbjuda utöfningen l. begagnandet l. förekomsten af (ngt, som förut varit i bruk). — särsk. om
a) ngt lagstadgadt l. häfdvunnet, som afskaffas l. förbjudes. Thesse effterscriffne .. marknade worde afflyste. G. I:s reg. 1: 239 (1524). Schole alle helge dager, the ther icke udi then helge scrifft .. begrundede äre, .. platt af satte och aflyste blifva. RA 1: 282 (1540). Thet kan icke väl så platt förbjudas och afflysas alt landzköp (dvs. all landthandel). HSH 17: 53 (1546). Boskapsskatten .. skulle afflyses. G. Oxenstierna i Oxenst. brefv. 3: 220 (1631). Man aflyste .. år 1546 all Sjöfart åt utländska orter med de vanliga små Farkostar. Bergius Intr. i VetA 1758, s. 12. (G. I) tänkte .. aldeles aflysa den Latinska Gudstjensten. Bælter Cerem. 37 (1762). Man aflyser icke marknader, ting och andra sådana folksamlingar, ehuru dessa otvifvelaktigt .. föranleda oordningar. Tegnér 4: 461 (1829). Till Birger Jarls lagstiftning hörer .. aflysningen af jernbörden. Geijer II. 2: 179 (1832). Nordström Samh. 1: 164 (1839). — särsk. om osed, oskick o. d.; ofta mer l. mindre bildl.: afskaffa, göra slut på. Ödmann Hågk. 61 (1801). Önskligt vore att genom allvarsam näpst ett dylikt alltför häfdvunnet oskick en gång blefve aflyst. Blanche Tafl. 1: 90 (1845, 1856). (Riksdags-)korruptionens aflysande. Odhner G. III:s hist. 1: 30 (1885). jfr: Thet sletta prester .. vpfinne någre finnantier (dvs. knep) eller vieskepelse .., må wehll afflysas. Svart G. I:s kr. 126 (1561; anfördt ss. biskop Brasks ord); jfr Fryxell Ber. 3: 101 (1828) osv. — (mindre br.) bildl.: bannlysa l. förvisa (ett missförhållande o. d. från ngt). (Förvrängning o. d.) borde .. vara aflyst från den lugna, ärliga .. striden. Claëson 2: 221 (1859). Denna akademiska tomhet .. måste aflysas från jordens rund. Sturzen-Becker 1: 10 (1861).
b) en lag, som upphäfves. Konung Carl IX hade aflyst Kyrkobalken. Nordin i 1 SAH 4: 316 (1793). Ett fullkomligt aflysande af någon viss grundlag utan Ständernes bifall vore väl en .. (revolutionär) handling. Svedelius Statsr. ansv. 554 (1856).
c) konkret föremål, hvars begagnande l. förekomst förbjudes. Wij wele .. här med vdöffuer heele Rijket haffue förbudit och aflyst alle olaglighe Hampner. Förordn. 11 Aug. 1580. (Bönderna klagade öfver att) Theras Wärier (dvs. vapen) wore afflijste och aff Fougdterne borttagne. Tegel G. I:s hist. 2: 160 (1622). Alla handqvarnar aflysters. Möller (1790). (Fastställa) en termin, då gamla psalmboken öfver hela riket kunde aflysas. Tegnér 4: 440 (1828). Alla dessa nästen, som kallas krogar, (böra) aflysas. Agardh Bl. skr. 2: 158 (1853). Vägen .. är ofarbar och har blifvit aflyst. SD (L) 1894, nr 122, s. 1. — särsk. om mynt, som upphör att vara gångbart l. indrages. Then ondhe klyppinghen aff lystis. HSH 23: 14 (1524); jfr Nordström i VittAH 19: 339 (1849), NF 8: 861 (1884) osv. Nödmyntet .. aflystes helt och hållet. Geijer II. 3: 54 (1834). SFS 1876, nr 31, s. 1. De gamla nu aflysta silfvermynten finge tills vidare mottagas i uppbörden. Odhner G. III:s hist. 1: 448 (1885).
d) (†) personer, som ej vidare få utöfva ngn viss verksamhet; sannol. utveckladt ur c. Alle olagliga landzköpmen .. her uthi vårt rike .. skulle her effter plat förbudhne och aflyste vara. RA 1: 492 (1546); jfr Tegel G. I:s hist. 2: 267 (1622), Nordström Samh. 1: 338 (1839). RA 1: 512 (1547).
2) offentligen påbjuda l. tillkännagifva, att (ett förut pålyst l. sedvanligt företag o. d.) inställes l. ej blir af; stundom närmande sig 3. Ödmann Hunt. 113 (1797). Valförrättaren (ege) att .. å Valdagen .. Aftonsångs-Gudstjenst i stadsförsamlingar .. aflysa. SFS 1843, nr 11, s. 14. Aflysa en auktion. Björkman (1889). — bildl. Detta blef en högtidsdag. Allt arbete aflystes genast. H. Lilljebjörn 2: 60 (1867).
3) (numera mindre br.) offentligen påbjuda l. tillkännagifva afslutandet l. upphörandet af (ngt, som för tillfället pågår l. eger rum); särsk. om allmän sammankomst l. gemensamt företag. 2 RARP I. 1: 92 (1719). Landt-Marskalcken och Tahlemännen .. begiära, det Konungen ville låta aflysa Riksdagen. Riksdagsordn. 17 Okt. 1723, § 24. Ej må marknadsgods säljas förr, än marknad lyst, eller sedan then aflyst är. HB 7: 2 (Lag 1734). Rikshärolden .. aflyste riksdagen. Adlerbeth Ant. 1: 161 (c. 1792). A(flysa) et möte o. d. publier la clôture de etc. Weste (1807). Aflysa .. en landtdag. Meurman (1846). Kung Olof reser sig — aflyser tinget. Fahlcrantz 1: 195 (1846, 1863). A(flysa) ting och tingsfrid. Sv.-fin. lagt. (1883). jfr: Skolan har jag (på grund af stadens brand) varit nödsakad att aflysa tills vidare, men skall försöka att kunna öppna den till påsk. Tegnér 6: 321 (1838); jfr 2.
II. (†) offentligen påbjuda l. tillkännagifva (ngt); pålysa.
a) offentligen påbjuda. (Vi) skulle (enl. föregifvande) haffua thet afflyst atj (dvs. att I) ecke sådana rettigheter (dvs. prästerskapets tionde) wtgöra skulle. G. I:s reg. 9: 33 (1534). På .. Kon. m:ttz vegne affliusthe (de) .. Att alle bondhe Segladz .. skal om inthet ware. FH 1: 294 (1546). Af alle Predikestolar .. är wordet publicerat och aflyst, att ingen skulle underståå sig .. att öfwerfalla .. Stadzwackten. Publik. 2 Okt. 1690, s. 2. — Anm. Den negation, som i de under a anf. ex. ingår i obj.-satsen, är möjl. att fatta ss. pleonastisk; i sådant fall böra dessa ex. ställas under I 1 (jfr Kalkar 1: 22).
b) offentligen tillkännagifva; kungöra. Samma Sochnestemma (skall) aflysas af predikestolen otta dagar för än hon skeer. Laurelius i KOF II. 1: 410 (1659). (Prosten) Skall .. otta .. dagar framföråt .. låta weta sin ankomst, genom aflysande på Predikestolen. Dens. Därs. II. 1: 351. Den 8. hujus blef aflyst och kungiort at Parlamentet skal upskiutas til den 15. Febr. OSPT 1686, nr 44, s. 7; jfr a. — jfr: Brudgåfvor .. insamlas och .. aflysas. Hülphers Norrl. 4: 57 (1779).
Ssg: AFLYSNINGS-TID310~2. D. v. Schulzenheim i LBÄ 5—6: 68 (1797; om mynt; jfr I 1 c slutet).
Spoiler title
Spoiler content