SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BAH ba4 (långt) l. ba4h, äfv. 4 (kort) l. bah4, l. ba4, äfv. ba4h, interj.
Ordformer
(ba Kexél 1: 44 (1776), Lundell (1893))
Etymologi
[sannol. på litterär väg inkommet från utlandet; jfr t. bah, pah, eng. bah, förmodligen af fr. bah (samtliga orden med långt a-ljud)]
(mindre br., nästan bl. i bokspr.) ss. uttr. för känslor af ringaktning l. sorglöshet, för önskan att slå bort en fråga l. invändning: ah! asch! åh l. ah prat! skräp! strunt! Ba! nog får Spanioren alltid vara i fred. Kexél 1: 44 (1776). Min Gud, .. / Om Herrn fick se Er här! .. (Svar:) Bah! känner han mig då? Leopold 1: 250 (1808, 1814). Bah, idel griller! Stagnelius 1: 208 (1822?). Men skammen af bestraffningen? .. (Svar:) Bah! Usla fördomar, ingen ting annat! Crusenstolpe Mor. 4: 215 (1841). (Han) slog det undan med ett: bah! Nyblom Hum. 85 (1874, 1883). ”Bah”, skrattade främlingen och vände sig om. Benedictsson Folkl. 127 (1887). jfr: Ah bah! Almqvist A. May 36 (1838; se under AH I 4).
Anm. En tillfällig, verbal bildning af d. o. är baha i följ. ex.: ”Åh! Bah!” svarade baron flegmatiskt .. (Svar:) ”Åha mig hit, och baha mig dit!” Bremer Nina 321 (1835).
Spoiler title
Spoiler content