SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1898  
BAKDANTA ba3k~dan2ta (ba`kdanta Weste), v. -ade. vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -ERI (se d. o.), -NING; -ARE (se d. o.), -ERSKA (se d. o.); jfr BAKDANT.
Etymologi
[fsv. bakdanta; se BAK, adv., o. DANTA]
om handlingen att (i sht sanningslöst) tala illa l. förklenande om ngn frånvarande l. ngt hvars målsman ej är tillstädes.
a) med personobj. l. utan obj.: baktala, förtala, belacka, (ned)svärta. När man holler sina twngo j fråå thet som ondt är, ecke bakdantar, ecke förtalar och försmädher. O. Petri Män. fall C 1 a (1526). Wij .. skole (icke) döma en annan eller tala illa om honom, bakdanta honom eller förkrenkia hans godha rychte. Dens. 2 Post. 126 a (1530, 1537). Säg mig huru iag kan lefwa så, at iagh kan wara frij för Folcks Sqwaller och Baakdantande. Ant. saml. 114 (1679). (Deputationen anhåller) at K. Maij:t igenom et alfvarsamt Placat .. ville sättia å bakdantning ock förtahl under Riksdagarne et eftertryckeligit straff. 2 RARP 4: 339 (1727). (En) bakdantande tunga. Tessin Bref 1: 140 (1752). Om du sitter fundersam med en pris rappé i näfven och ljuger eller bakdantar någon vän. Bellman 5: 243 (c. 1775). Om vrångvist häcklande och bakdantande var han (dvs. Stiernhielm) obekymrad. Atterbom Siare 2: 121 (1843). Här bakdantas och anklagas från dag till dag. Heidenstam Karol. 1: 296 (1897). — (föga br.) The Romerske baakdantade Scipionem, at han snarkade för mycket när han Soff. Phrygius Föret. 37 (1620); jfr b. — (skämts.) En bjellra från hans (dvs. galtens) svans / I hvarje vändning honom jemt bakdantar. Markalls sömnl. nätter 2: 16 (1821).
b) (föga br.) med sakobj.: (ned)svärta, förklena. Förtala och baakdanta ens goda nampn och rychte. Lex. Linc. (1640, under detrecto). Thet i Tig gott är, hon (dvs. Calumnia) förklenar, och bakdantar. Stiernhielm Parn. 2: 7 (1651).
Anm. Almqvist (1842) uppgifver, att detta ord, liksom dess afledningar, nyttjas i ”det lägre umgängesspråket”. Detta torde emellertid, åtm. med afs. på det nuv. spr., knappast vara riktigt; snarare har ordet numera en litterär, arkaistisk prägel. Dalin (1850) anmärker, att det har-en något mera skärpt bet. än BAKTALA.
Spoiler title
Spoiler content