(i Finl., föga br.) till BLANDA, v. 9:oredig, otydlig, oklar, hoprörd; villsam. Juslenius(1745). Blandiga och ombytliga Författningar. A. Chydenius i Skr. af Sällsk. f. allm. medb. kunsk. 1795, s. 105. Vägen var här något blandigare än i går, i ty att den allt som oftast delade sig i tvenne, och vi voro .. nögade att tätt och ofta fråga oss före. Wallin Bref o. dagb. 181(1849). Hahnsson(1884).
