SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1919  
BONDSKA bωn3dska2, hvard. bωn3ska2, r. l. f.; best. -an.
Etymologi
[afl. af BONDE 1 l. BONDSK]
1) (föga br.) bondskt sätt; bondaktighet. På Hof-vis och på Bondska. Dalin Vitt. 4: 331 (c. 1744). Förr i verlden söp man sig full på gammal ren bondska. J. Wallenberg 196 (1771). Af bondska och snålhet. Lundström Jörgenb. 200 (1905).
2) (mindre br.) bondspråk, bygdemål. (Ordet) Gårdagen är bondska, och intet Hof-Swenska. Hiärne Orth. 117 (1717). Bondskan, eller det gängse Bondespråket. Sv. Merc. V. 1: 130 (”129”) (1759). Tala bondska. C. A. Hagberg i SKN 1843, s. 259. Tala .. på bondska. Dalin (1850). Tamm Avledn.-änd. hos sbst. 82 (1897).
Spoiler title
Spoiler content