SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1903  
CEDER se4der (ce´der Weste, sédr Dalin), r. l. m., äfv. f. (m. Sahlstedt, Dalin (1850), Lundell, jfr äfv. Rydqvist SSL 2: 304; f. Lind (1749), Heinrich (1814), Waldenström Österl. 193 (1895)) ((†) n. Job 40: 12 (Bib. 1541)); best. -dern, numera sällan -dren (Jes. 41: 19 (Bib. 1541), Linné hos Hiorter Almanach 1743, s. A 13 a, Sahlstedt (1773), Agardh (o. Ljungberg) Stat. II. 2: 356 (1856)); pl. -drar32, stundom 40 (cèdrarr Dalin)
Ordformer
((†) -drer Psalt. 148: 9 (Bib. 1541), Swedberg Sabb.-ro 1353 (1687, 1712), Ehrenadler Tel. 100 (1723)).
Etymologi
[jfr t. zeder, f., förr äfv. m., eng. cedar, fr. cèdre, m., af lat. cedrus, f., af gr. κέδρος, f., hvilket brukats om åtskilliga (barr)träd o. buskar med varaktig o. välluktande ved, som bl. a. begagnats mot mal o. d. (jfr Hehn Kulturpflanzen u. hausthiere 431 (1894), Schrader Reallex. d. indogerm. altertumskunde 926 (1901)), men sannol. företrädesvis betecknat antingen Callitris quadrivalvis Vent. (jfr Elfving Kulturv. 79 (1895)) l. Juniperus oxycedrus Lin. (jfr Schneider Theophrasti Eresii Opera 5: 409 (1821) samt 2); jfr CEDRO o. CITRON]
1) benämning på en i Syrien (på berget Libanon) o. i Mindre Asien (på berget Taurus) inhemsk art af tall, Pinus Cedrus Lin. (Cedrus Libani Barrelier); träd af nämnda art; äfv. om trä l. virke af sådant träd; numera ofta äfv. betecknande två närstående (möjl. därmed identiska) tallarter, af hvilka den ena, Pinus atlantica Endl., växer på Atlasbergen i nordvästra Afrika, o. den andra, Pinus Deodara Don., på Himalaja. Herren sönderbryter Cedrer j Libanon. Psalt. 29: 5 (Bib. 1541). Så befala nu, at man hugger migh Ceder vthu Libanon. 1 Kon. 5: 6 (Därs.). Lucidor Hel. Z 2 b (1672). Cedrar äro framför andra trän höga: gifva skugga och en god lucht ifrån sig. Büchners Concordans (1754). Pinus Cedrus. L. Äkta Ceder. A. J. Retzius i VetANH 19: 64 (1798). Men cedern lik, som, frisk och skön, / På Libanon sig höjer, / .. Så skall, i Herrans helga gård, / Den fromme blomstra. Ps. 1819, 326: 4; jfr ex. fr. Psalt. under CEDER-TRÄ 2 a. Liksom på bergets topp en väldig ceder / Som bär sin krona stormarna till trots. Hagberg Shaksp. 4: 381 (1848). Den ej med Herren står måst falla / .., Om han ock stode högst bland alla, / En ceder lik bland unga trän. Runeberg 4: 21 (1857). Cedern lemnar ett ypperligt, välluktande timmer. Fries Ordb. (c. 1870). Cedern (står) närmast lärkträdet, men skiljes från detta bl. a. derigenom att barren qvarsitta under vintern. N. G. W. Lagerstedt i NF (1878). Cedern hvälfver sin vidt utbredda krona som en ståtlig kupol. F. Laurell i Trädg.-tidn. 1899, s. 109. — jfr ATLAS-, HIMALAJA-, LIBANON(S)-CEDER.
2) benämning på vissa, i sht barrbärande, träd o. buskar med stark arom (som mer l. mindre liknar doften af Pinus Cedrus Lin.), vanl. om virke af sådant träd (l. sådan buske). Röd, virginisk ceder, Juniperus virginiana Lin., blyertspennträ. Sibirisk (l. rysk) ceder, Pinus cembra Lin. (var. sibirica), cedertall, cembratall, brödtall. Spansk, grekisk ceder, Juniperus oxycedrus Lin. Västindisk, brasiliansk ceder, Cedrela odorata Lin., sockerkist(trä). Siberisk Ceder har .. blifvit åtskilliga gångor sådd i Sverige. Linné Sk. 31 (1751). Husen (i Filadelfia) äro täckte med spån af den, som de Svenske kalla Hvita Enen, och de Ängelske, Hvita Cedern (Cupressus thyoides Linn. ..). Kalm Resa 2: 174 (1756). Cedrar (Cupressus japonica) växte i öfverflöd häromkring (dvs. omkring Fakonie by), så väl, som i de mäste andre Landskap (i Japan). Thunberg Resa 3: 185 (1791). Röd Ceder, .. hvars ved lemnar virket till blyertspennor, samt nyttjas äfv., för sin behagliga lukt, till inredning i chiffonnierer m. m. Dalin (1850). Det träd, som lemnar denna ved, hvilken kallas ceder på grund af likheten i lukt med verklig ceder, är .. icke något barrträd ... Enligt Martius är det Cedrela odorata, hörande till samma ordning som mahognyträdet. Lindström Bates 47 (1872). Nutidens amerikanare .. kalla flera olika arter af släktena Thuja och Libocedrus .. för Ceder. F. Laurell i Trädg.-tidn. 1899, s. 110. — jfr BÄR-, DVÄRG-, KUBA-, SUMP-CEDER m. fl.
3) (föga br.) i ssgr för CEDRO- (se d. o. I); jfr CEDER-ESSENS, -OLJA 2.
Ssgr: A: CEDER-ART30~2. NF 1: 40 (1875).
-BALSAM~20. särsk. till 1. jfr -KÅDA samt CEDRO-BALSAM. Smord med ceder-balsam för varaktighet skuld, såsom böcker, paper och lijk hos dem gamlom. Serenius (1734, under cedar). Björkman (1889).
-BARR~2, n., äfv. r. l. m. —
-BAST~2. särsk. till 2: bast af Juniperus virginiana Lin. (Bland indianstammarna i sydvästra delarna af Nordamerikas Förenta stater) användes farkoster, sammansatta af lösa trädelar, hopnästade med cederbast och kalfatrade med harts. Schwerin Kustfolks sjödugl. 95 (1900).
-BJÄLKE~20. särsk. till 1. Eneman Resa 2: 139 (1712).
-BRÄDE~20. (cedre-) jfr -PLANKA. särsk. till 1. Höga V. 8: 9 (Bib. 1541). Sef. 2: 14 (Därs.).
-BYGGNAD~20. jfr -HUS. särsk. till 1. Jer. 22: 15 (öfv. 1898).
-DUNGE~20. Rydberg Varia 189 (1893).
-ENBÄRSOLJA—10~20. olja af grekisk l. spansk ceder, Juniperus oxycedrus Lin.; jfr följ. AHB 1871, nr 53, s. 49. —
-ENTRÄD~02 l. ~20. benämning på trädet Juniperus oxycedrus Lin. Ceder-enträdet .., hvars välluktande ved nyttjades till rökelse o. s. v. Melin Gr. lex. (1845, under κέδρος).
(3) -ESSENS~02. (hvard., föga br.) om cedroolja; jfr -OLJA 2. Synnerberg (1815). Dalin (1850).
-FRUKT~2. jfr -TRÄS-FRUKT. Wollimhaus Syll. (1649, under cedris).
-GUMMI ~20. = följ. Dalin (1850). Nisbeth Handelslex. 257 (1867).
-HARTS~2. särsk. till 1; jfr föreg. o. -KÅDA. Wikforss (1804, under cedernharz). Cederhartz, Cedria eller Resina Cedri, det gula, genomskinliga, lätt upplösbara hartzet af cederträdet, liknar mest mastix. Det utflyter af sig sjelf från trädet och användes förr mycket i medicinen, men isynnerhet till att balsamera lik med. Nisbeth Handelslex. (1867). Sandahl i NF (1878).
-HUS~2. (cedre- Bib. 1541) jfr -BYGGNAD. särsk. till 1. (David sade) Sij, iagh boor vthi Cedrehws. 2 Sam. 7: 2 (Bib. 1541; öfv. 1896: ett hus af cederträ). Karlfeldt Frid. lustg. 17 (1901; arkaiserande).
-KISTA~20. (cedre- Bib. 1541) kista af cederträ. Silkes och stickadhe mantlar, hwilken the vthi kosteligha Cedrekistor och wel förwarat til tin marknat förde. Hes. 27: 24 (Bib. 1541). Möller (1807). Hagberg Shaksp. 7: 167 (1849).
-KOTTE~20. Weste (1807).
-KRÖNT~2, p. adj. (poet.) om berg o. d.: med toppen prydd af cedrar; jfr -PRYDD. Stagnelius 2: 154 (1821). Rökverk från / cederkrönta Libanon. Tegnér 1: 222 (c. 1825).
-KÅDA~20. särsk. till 1: kåda af Pinus Cedrus Lin.; jfr -BALSAM, -GUMMI, -HARTS. Wollimhaus Syll. (1649, under cedria). Ceder-kåda, Lat. Cedria, är et starkt luktande Medicinale, som de fordne Egyptier nyttjade til sina Balsameringar. Orrelius Köpm.-lex. 75 (1797). Dalin (1850).
-LUND~2. Cyperns dunkla cederlundar. Elgström 25 (1810). Stagnelius 2: 297 (1813). Kindblad (1868).
(1) -MANNA~20, sbst. Många .. sötsmakande växtsafter .., som stelna i luften, hafva erhållit namn af manna. Så nämnes redan i de hippokratiska skrifterna Manna de Libanon (= cedermanna). O. T. Sandahl i NF 10: 806 (1886).
(2) -NÖT~2, r. l. f. cembrafrö. Utom den nytta man skulle hafva af trädet (dvs. cembratallen), gifva des kottar de så kallade Ceder-nötter, som til godhet och smak ej eftergifva Pistacher. Linné i VetAH 15: 186 (1754). Val- och cedernötter m. fl. andre skogs- och trädgårdsnötter. SPF 1852, s. 237. —
-OLJA~20, sbst.
1) olja af ceder. särsk.
a) till 1: olja af Pinus Cedrus Lin.; jfr -SAFT. Wollimhaus Syll. (1649, under cedrium). Callerholm Adam 2: 308 (1844). Nisbeth Handelslex. 256 (1867). Af dess (dvs. Libanonscederns) ved fås, genom destillation med vatten, ceder-olja (ej att förvexla med cedro-olja). N. G. W. Lagerstedt i NF (1878).
b) till 2. särsk.: olja af Juniperus virginiana Lin. Berzelius Årsber. t. VetA 1842, s. 227. Ekenberg (o. Landin) (1888, under cederträolja).
2) (hvard., föga br.) = CEDRO-OLJA; jfr -ESSENS. Heinrich (1814). Synnerberg (1815). Dalin (1850; anf. under cedroolja ss. den i allm. tal ”oriktigt” begagnade formen).
-PANELNING~020. särsk. till 1. Cederpanelningarna äro bortrifna. Sef. 2: 14 (öfv. 1898).
-PLANK~2. koll.; jfr följ. särsk. till 2. Husen (i Muyogalpa i Nicaragua) äro i allmänhet välbyggda, af cederplank. Bovallius Resa 371 (1887).
-PLANKA~20, sbst. jfr föreg. o. -BRÄDE. särsk. till 1. Är hon en dörr, så bomma vi för den med en cederplanka. Höga V. 8: 9 (öfv. 1897).
-PRYDD~2, p. adj. jfr -KRÖNT. Ceder-prydde högder. Odel Sincl. 6 (1739).
-SAFT~2. (cedre- Schenberg) särsk. till 1 = -OLJA 1 a. Schenberg (1739). Lindfors (1815).
-SKOG~2. Spegel Öp. par. 10 (1705). Ingen ting har .. gjort Libanon mera ryktbart, än dess Cederskogar. Ödmann Str. saml. 2: 170 (1785). Redan hann sin purpurslöja / Öfver Cederskogen höja / Tidens sjette dag. Franzén Skald. 1: 6 (1793). Af den i bibeln omtalade stora cederskogen på Libanon finnes nu blott några hundra träd qvar. Ekenberg (o. Landin) 184 (1889).
-SPÅN~2. koll. särsk. till 2. Taket (på kyrkan) är hwälfft med Trä och öfwerdragit in uti med Kalk, men det yttersta taket är af Ceder-spån. E. Biörk (1700) hos Holm N. Sv. 103.
(1) -STOD. (cedre-) (†) pelare af ceder. 1 Kon. 7: 2 (Bib. 1541).
-TAFLA~20. särsk. till 1. På alla wäggar såg man Ceder-taflor hänga. Spegel Sal. vish. 24 (1711). Ödmann Str. saml. 2: 164 (1785).
-TAK~2. Wallin Vitt. 2: 227 (c. 1805). Adlerbeth Hor. Od. 139 (1817).
-TALL~2. benämning på barrträdet Pinus cembra Lin.; sibirisk (l. rysk) ceder, cembratall, brödtall. Nemnich Naturg. 2: 978 (1795). Rosendahl Farmakogn. 22 (1897).
-TRÄ~2. (cedre- 1 Kon. 6: 10 (Bib. 1541), Fasciculus (1690))
1) virke l. ved af ceder. Äkta cederträ, i motsats till imitationer åstadkomna gm impregnering af vanligare, äfv. inhemska, träsorter med välluktande cederolja; särsk. om trä af Pinus Cedrus Lin. (Salomo) teckte Huset (dvs. templet) medh Cedre trää. 1 Kon. 6: 10 (Bib. 1541). Holm N. Sv. 129 (1702). Ett .. Rese-Chatull af massivt Cederträ. DA 1824, nr 50 Bih., s. 1. Sällan kommer äkta cederträ i handeln, huru många virkessorter än gå under detta namn. Uppf. b. 3: 454 (1873). Små spånor af cederträ läggas i påsar af moll eller lenon, hvilka instickas här och der bland kläderna (för att fördrifva mal). Hagdahl Fråga mig 232 (1883).
2) (numera nästan bl. i talspr.) särsk.
a) = -TRÄD 1 a. Var. rer. 57 (1538). Then rettferdighe .. skal wexa såsom itt Cedreträä på Libanon. Psalt. 92: 13 (Bib. 1541; öfv. 1897: en ceder); jfr Ps. 1695, 81: 8 samt ex. fr. Ps. 1819 under CEDER 1. Sak. 11: 2 (Bib. 1541). Lælius Res. 91 (1595).
b) = -TRÄD 1 b. Thunberg Resa 3: 185 (1791).
-TRÄD~2.
1) (individ af) växtart l. växtsläkte som benämnes ceder; särsk.
a) till 1, om Pinus Cedrus Lin. Dalin Hist. 1: 54 (1747). Lidner 1: 211 (1788). Svensén Jorden 182 (1885).
b) till 2. Lundberg Träg. 153 (1754, 1780). Ved af Juniperus virginiana (”rödt cederträd” ..). T. Fries Syst. bot. 224 (1891).
2) (numera knappast br.) = -TRÄ 1. Invånarnes (i Tyrus) Hus voro af Ceder-Träd. Zetterstén Handelshist. 1: 96 (1783). Wallin Rel. 4: 70 (1838).
-TRÄ-OLJA—1~20. (cedreträäs olia Lex. Linc.; cederträ- Ekenberg, Cleve) = -OLJA 1. Lex. Linc. (1640, under cedratus). särsk. = -OLJA 1 b. Cederträolja .. (är) en eterisk olja, som framställes genom ångdestillation af det finraspade röda virginiska cederträet, hvilket erhålles af Juniperus virginiana. .. För teknisk framställning af cederträolja användes dock nästan endast de vid blyertzpennefabrikationen bildade affallen. Ekenberg (o. Landin) (1889). P. T. Cleve i NF 20 (1896).
-TRÄS-FRUKT. (cedre-) (†) jfr -FRUKT, -KOTTE. Lex. Linc. (1640). Fasciculus (1690).
-TRÄS-OLJA, se -TRÄ-OLJA.
-VIN~2. (i fråga om antika förh.) vin tillsatt med cederolja. Deleen (1814, under cédrite). Dalin (1850).
-VIRKE~20. särsk. till 1. Uppf. b. 3: 19 (1873).
-VÄGG~2. särsk. till 1. (Salomo) bygde baak j Husena (dvs. templet) een Ceder wegg. 1 Kon. 6: 16 (Bib. 1541).
(2) -ÄPPLE~20. Cederäple .. Galläpleartad utväxt på stammen af den Röda Cedern. Dalin (1850).
B (†): CEDRE-BRÄDE, -HUS, -KISTA, -SAFT, -STOD, -TRÄ, -TRÄS-FRUKT, -TRÄS-OLJA, se A.
C: CEDRO-BALSAM, se CEDRO II.
Spoiler title