SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1923  
DÄRUT04, adv.
Etymologi
[fsv. thär ut (i bet. I 1); jfr d. derud (i bet. I 2) o. t. daraus (i bet. I 1)]
I. demonstr.
1) (†) därur.
a) = DÄRUR 1. OPetri Clost. F 3 a (1528). Du .. grafvens bommar lossat, / Och lifvet fört derut. Ps. 1819, 105: 1.
b) = DÄRUR 2. At hon hade något der uth medh aff Capellanss löhnen. VDAkt. 1682, nr 200. Swedberg Schibb. 87 (1716).
2) (numera, utom i sydligaste Sv., nästan bl. i skriftspr., i sht i högre stil) ditut. (De ha) tagit sine pänningar okdragit därut, där de kommit från. Columbus Ordesk. 8 (1678). Östergren (1918).
II. (†) rel., motsv. I 1: hvarur. Rudbeckius Luther Cat. 115 (1667).
Spoiler title
Spoiler content