SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1908  
DECRESCENDO dek1reʃän4l. de1-, äfv. -kräʃ-, l. -do l. -då, äfv. 1032 (dekräschä`nndo Dalin), adv. o. sbst. n.; best. -t; pl. -n.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. decrescendo, af it. decrescendo, eg. gerundium till decrescere, af lat. decrescere, aftaga, minskas, af de, af, från, o. crescere, växa, tilltaga (jfr CRESCENDO)]
i sht mus. — jfr CRESCENDO.
I. adv.: med småningom aftagande ljud- l. tonstyrka; diminuendo. Conv.-lex. (1821). Lindgren Lobe Mus. kat. 52 (1877, 1901).
II. sbst.: (småningom skeende) minskning i (ljud- l. ton-)styrka; (jämnt) aftagande styrka (i ton, röst o. d.); äfv.: ställe, följd af takter (i en komposition) som utföres l. skall utföras med (jämnt) aftagande tonstyrka; diminuendo. Drake Gollmick Term. 3 (1842). (Fortepianots) största lyte, som är, att det saknar crescendo och decrescendo. SKN 1842, s. 152. Bergenson Musikl. 68 (1903). jfr: Luftströmmens crescendo och decrescendo. Noreen Vårt spr. 1: 364 (1905).
Spoiler title
Spoiler content