SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
DOLD 4ld, p. adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(dolgt (n. sg.) J. Possieth (1714) hos Isogæus Segerskiöld Föret. 8 a. dåld A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 119, Lindblom Log. 249 (1836). döld Gustaf II Adolf 9 (c. 1620: döldt, n. sg.), Rosenhane Ven. 100 (1680))
Etymologi
[fsv. dolder, dulder, dylder, eg. p. pf. af dylia (se DÖLJA)]
Anm. Dold i participial anv. o. döljd i adjektivisk anv. upptagas under DÖLJA.
som är skyld l. (undan)gömd för andras blickar, som undandrager sig andras uppmärksamhet, som är svår l. omöjlig att märka l. upptäcka l. genomskåda; som skyr ljuset; hemlig, lönnlig, förborgad; bemantlad, förtäckt, underförstådd; omärkbar, omärklig; omedveten; jfr FÖRDOLD. Dolda misstankar, afsikter, behof, skatter. En dold förbittring. Thz är Iudhe som inwärtes dolder är. Rom. 2: 29 (NT 1526; Vulg. qui in abscondito, gr. ὁ ἐν τῷ κρυπτῷ; måhända rättast att fatta ss. p. pf.). Mantalet (i lagsagan kan) .. icke wara döldt (för lagmannen). Gustaf II Adolf 9 (c. 1620). Är doch din brand så stor som min och icke minder / Så het men mehra döld när min han lågar mehr. Rosenhane Ven. 100 (1680). Gud .. (ser) til hiertat, och dömer alla dolda tanckar. Spegel Pass. 286 (c. 1680). Himlens dålda råd. Dalin Vitt. I. 3: 120 (1753). Grundelige tänkare, som inträngt till de doldaste vrår af vårt förstånds förmögenheter. Ödmann Str. förs. II. 1: 34 (1803). I dolda uttryck / Utsade så (Gud) förbannelsen mot Ormen. J. G. Oxenstierna 4: 347 (1815). Till att definiera ett begrepp får man icke, hvarken uppenbart eller dåldt, begagna sjelfva detta begrepp. Lindblom Log. 249 (1836). Splittrig, ljusgrå, .. doldt skifrig talk. Hisinger Ant. 6: 34 (1837). Kan flankmarsch icke utföras doldt (hemligt) för fienden. Fälttj.-regl. 1900, s. 76. — särsk. (†) om person: outgrundlig; sluten. Han står några ögnablick mörk och dold innom sig, i strid med sig sjelf — sedan säger han ... Eurén Cora 84 (1794). — jfr HALF-, O-DOLD.
Spoiler title
Spoiler content