SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRAFLA dra3vla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Dalarna, Blek.) dravla, uppföra sig dumt o. högfärdigt, prata dumheter, vara ovettig; bildadt till DRAFVEL; jfr nt. draveln, tala l. uppföra sig barnsligt l. dumt]
(hvard.) prata skräp l. smörja, ”dilla”. Aristocratiska Bandet .. fjäskar, draflar och skrattar sins emillan. DA 1772, nr 58, s. 2. Kommer det en eller annan dryg matador och dravlar politik eller annan smörja. Fröding E. skr. 2: 146 (1893). Ja, det har blivit ett alldeles förbannat dravlande! inföll Pettersson. Månsson Rättf. 2: 67 (1916).
Spoiler title
Spoiler content