SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1922  
DRASUT drasɯ4t, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[sv. dial. drasut, stor, högväxt man, ngt stort o. oformligt, äfv.: slag, stryk (Södermanl.), örfil (Blek.); möjl. af dras, pass. af DRAGA, v., o. UT (jfr: En dragsut. VDAkt. 1754, nr 560 (obscent om manslem))]
1) (hvard.) (stort) åbäke (till karl), lång räkel; numera i sht i förb. lång drasut. Vräk ut'en, / Den drasuten! Kexél 2: 177 (1791). En lång drasut till betjent. Blanche RikaM 7 (1845). Didring Malm 2: 105 (1915).
Anm. till 1. I ”Här skall iagh een draswt in klunka”. Rondeletius 39 (1614) afses väl snarast en stor smörklump (l. möjl. en stor slump grädde?).
2) (†) slag, släng, sittopp, ”munfisk” o. d. Jagh will .. gifwan een drasuuth. Brasck Apg. L 3 a (1648). Weise 1: 152 (1769).
Spoiler title
Spoiler content