SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1920  
EGOISTISK e1gωis4tisk l. eg1-, äv. -å- l. -o-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. egoistisk, t. egoistisch, ävensom eng. egoistic(al)]
adj. till EGOIST 1. En egoistisk gammal ungkarl. Egoistiska hänsyn. En grekisk medborgares lif var icke så isoleradt och egoistiskt som vårt; det var offentligt. Tegnér 3: 515 (1816). Enligt Spencer kan moraliskt handlande delas i två slag; egoistiskt och altruistiskt. Det egoistiska går direkt ut på den egna nyttan och blott medelbarligen på andras. V. Sjögren i Verdandi 1884, s. 89. Larsson Id. o. makt. 32 (1908). — jfr GENOM-, KLASS-, SAMHÄLLS-EGOISTISK m. fl.
Spoiler title