EXCERPERA äk1særpe4ra l. -är- l. -er-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade l. (numera bl. i Finl., vard., föga br.) -te, -t, -t (Porthan BrefSamt. 1: 50 (1782), E. Lönnrot i ASScF 4: Minnestal 3: 17 (1856)). vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. exzerpieren; av lat. excerpere, av ex (se EX-), ut, o. carpere, plocka]
om handlingen att ur skrift göra (kortare) utdrag, vanl. ss. material för vetenskapligt arbete; äv. om summarisk sammanfattning av innehållet i en skrift; med obj. som betecknar dels gjort utdrag l. gjorda utdrag (ofta med ur, förr äv. av, o. sbst. som betecknar den använda källan), dels skrift varur utdrag gjorts l. göres. (Han hade) hafft en book, Clavis Salomonis be(nämn)dh, .. hwar utaff han haar exerperat dhet han skreff för Johanne Caroli. ConsAcAboP 2: 298 (1661). De första .. försöken (under 1730- o. 1740-talen) att ur kyrkoböckerna excerpera det statistiska primärmaterialet (för en svensk befolkningsstatistik). A. Hjelt i Fennia XVI. 2: 14 (1900). Hittills äro (för Sv. Akad:s ordbok) excerperade c. 3,515 prosaiska och c. 485 poetiska arbeten. O. Hoppe i PedT 1904, s. 159.
Ssg: EXCERPERINGS-ARBETE~020, äv. ~200.
