publicerad: 1922
Etymologi
[jfr d. existere, t. existieren, eng. exist, fr. exister, lat. ex(s)istere; se för övr. nedan]
I. [jfr motsv. anv. i ä. d.; av lat. ex(s)istere, träda fram, visa sig, uppstå (i pf. äv.: finnas till), av ex (se EX-) o. sistere, ställa (sig), stå, uppstå, till stare (se STÅ). Jfr ASSISTERA, INSISTERA] (†) uppkomma, uppstå. Här existerar den frågan, om ... 2RARP 4: 69 (1726). Creditorerne (få) skylla sig sjelfva, om skada derigenom existerar, at kallelserna försummas. GT 1788, nr 93, s. 4. Tegnér (WB) 6: 499 (1829).
II. [jfr motsv. anv. i d., t. o. eng.; av fr. exister. Både betydelse o. tidsskäl (såväl i fr. som i eng. är existence mycket tidigare uppvisat än motsvarande v.) tala för att ordet här ej utgör ett lån av lat. ex(s)istere, utan bildats till existence (se EXISTENS) efter mönstret av verb på -er med vbalsbst. på -ance, kanske närmast résister, motstå, vid sidan av résistance (ä. -ence), motstånd]
1) vara till, finnas till, hava l. äga tillvaro, bestå; förefinnas, vara för handen. När han är fördjupad i sina böcker, existerar ingenting annat för honom. Swedberg Schibb. 270 (1716). Diktade storverk, som aldrig existerat annorstädes än i Skribentens egen inbillning. SP 1779, s. 80. De utom oss existerande tingen uppfattas genom våra yttre sinnen. Grubbe FilosOrdl. (c. 1845). Sedan kristendomen inträdt i världen, har .. all annan religion .. förlorat sin rätt att existera. Ahnfelt o. Bergqvist 77 (1895). En demokrati kan existera utan majoritetsvälde och flertalsregering. Fahlbeck Förf. 173 (1904). — (föga br.) På Gräseholm hör jag att äldre söner existera (dvs. finnas). Almqvist AmH 1: 54 (1840). Här existerade (dvs. förelåg) ett misstag. H. Lilljebjörn Hågk. 1: 116 (1865). — jfr FÖRUT-EXISTERA.
2) (vard.) ha sin (nödtorftiga) utkomst l. bärgning; dra sig fram; leva (på ngt). Tiderna äro sådana att man nätt och jämnt kan existera. Den lilla lönen kan jag inte existera på. Afund af mina likar, för det jag, som alldrig något ägt, ändock existerat. DA 1808, nr 59, s. 15. Man (kan) tryggt våga påstå, att borgerskapet (i Rom), ekonomiskt sedt, existerade blott på kyrkan. H. Schück i PT 1914, nr 145 A, s. 3.
Spoiler title
Spoiler content