SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1926  
FÄGNESAM fäŋ3ne~sam2, ngn gg vid läsning 3gne~, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T (Möller (1790) osv.).
Ordformer
(fägne- (fegne-, fängne-) 1720 osv. fägn- 1734 (: fägnsamheter)1793. fäng- 1729 (: fängsamhet))
Etymologi
[till FÄGNAD; med avs. på formen jfr FRÖJD(E)SAM, HUGNESAM o. FÄGNELIG]
1) (numera i sht i vitter stil l. mera pretiöst spr.) som inger fägnad, glädjande; hugnelig; äv.: som väcker välbehag l. nöje, angenäm; jfr FÄGNAD 1. Det är fägnesamt att höra. 2RARP I. 2: 309 (1720). Jag smickrade mig med de mäst fägnesamma hopp. Ullman Frök. 19 (1780). Det haltande budet kom icke långt efter den fägnesamma nyheten. Askelöf EoA 47 (1834). Den hvita, hornlösa fjellboskapen .. är .. fägnesam för ögat. SD(L) 1898, nr 277, s. 5. Risberg Sof. 21 (1910).
2) (numera knappast br.) som är fylld av glädje, glad; jfr FÄGNAD 1. Hon visar sig öfvermåttan fägnesam och nögd der öfver. Modée FruR 5 (1738). En högd, hvarifrån han med et fägnesamt öga såg åtskilliga sin ägendoms präktigheter och rikedomar. Ekelund Fielding 13 (1765). ”Jo, jag är mycket riktigt densamme”, svarade jägarn fägnesamt. Högberg Utböl. 1: 44 (1912).
3) (†) om djur: som fägnar; jfr FÄGNA, v. 5. JGOxenstierna 4: 275 (1815; eng.: with blandishment). Dalin (1851; med hänv. till fägnande).
4) (numera knappast br.) som gärna undfägnar; gästvänlig; jfr FÄGNAD 3. Serenius (1741). (Värmlänningarna äro) höfliga, gifmilda och fägnesamma. Wrangel TegnSläktm. 127 (cit. fr. c. 1750). Han var en särdeles god och fägnesam värd. BL 1: 302 (1835). Sundén (1885).
Avledn.: FÄGNESAMHET, r. l. f. (†)
1) till 1: glädjeämne. Fåfängligheter äro .. fägnsamheter (för den världslige). Scherping Cober 1: 153 (1734).
2) om smekning; jfr FÄGNAD 2. Bäckström FrSpr. 51 (1729).
3) till 4: gästfrihet, frikostighet. Sahlstedt (1773). Dähnert (1784).
FÄGNESAMLIGEN, adv. (†) fägnesamt. Ekblad 144 (1764).
Spoiler title
Spoiler content