FÖRÄNDLIGA förän4dliga l. fœr-, i Sveal. äv. 0302, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[efter t. verendlichen; till FÖR- II 3 o. ÄNDLIG]
filos. o. teol. göra ändlig l. till ngt ändligt; äv refl. CJLAlmqvist (1819) i Skandia 7: 48. Schelling (måste) låta det absoluta förändliga sig, utveckla sig i och genom den sinliga verlden. Nyblæus Forskn. III. 2: 86 (1888).
