(-hop- 1612—1671. -hopp- 1617—1644. -hoppe- (-å-) 1623—1678. -höppe- 1629. — n. -ligt 1635. n. o. adv. -lig(h)it 1628—1647)
Etymologi
[avledn. till FÖRHOPPAS;jfr d. forhaabelig, t. verhoffentlich (ä. t. -hofflich)]
(†)
1) adj.: som man förväntar l. som man kan förvänta l. hoppas på; möjlig, eventuell; i sht i uttr. det är förhoppligt att osv., det är att vänta l. hoppas att osv. Monga Rätsinniges förhoppelighe Wälmening och Beskydd. L. Paulinus Gothus Pest. b 3 a(1623). En wisz Fridh är bättre, än en förhoppeligh och owisz Segher. Dens. MonTurb. 349(1629). Qwääl osz tå (i frestelsen) wår swagheet, så är altijdh förhåppeligit at Gudh (osv.). Emporagrius AUlfsparre E 1 a(1647).
2) adv.
a) efter vad man kan förvänta l. hoppas; sannolikt, troligen. Och warder (det) medh Gudz hielp nu förhoppligen till en berömlig nyttig och säker fredh kommandes. Gustaf II Adolf 143(1617). Dät som migh nyttigt och förhoppeliga drägeligast wara kan. VDAkt. 1678, nr 103.
b) i förhoppning l. förväntan (att). AOxenstierna 2: 112(1612). (Gustav II Adolf hade) öfwergifwit den Pleskouske belägringen .. förhopligen at Ryssen skulle sigh .. så myckit meer skynda medh Handeln (dvs. fredsunderhandlingarna). Widekindi KrijgH 716(1671).
