publicerad: 1927
FÖRRÄDLIG förä4dlig l. fœr-, i Sveal. äv. 032, adj. -are (föga br., Leopold (1795) i 2Saml. 12: 118, Östergren (1923)). adv. -A (†, GR 8: 57 (1532), Kindblad (1871; betecknat ss. ”äldre form”)), -AN (†, Prytz Gyllenstiärna C 1 a (1651)), -E (GR 21: 223 (1550), Svart G1 9 (1561)), -EN (numera knappast br., GR 9: 26 (1534), Östergren (1923)), -T (Kolmodin QvSp. 1: 428 (1732) osv.).
Ordformer
(-red(h)- 1526—1631. -räd(h)- (-ræd-) 1525 osv. -rädd- 1547. -ret(h)- 1536— c. 1580. -rät(h)- 1534—1597. -rett- 1545. -rätt- (-rädt-) 1544—1597. -rädtz- 1549. — -elig(h) 1525—1859. -lig(h) 1534 osv. -li' Börk Darius 177 (1688). -lig(h)it(t), n. sg. 1530—1759)
Etymologi
[fsv. forrädheliker, liksom ä. d. forrædelig efter mnt. vorretlik, avledn. till vorrat, vbalsbst. till vorraden (se FÖRRÅDA); jfr ä. t. verrätlich]
1) [jfr ä. d. forraadelig samt FÖRRÅDA 2] som göres till skada l. förfång (för ngn l. ngt), skadlig, fördärvlig. GR 17: 63 (1545). Hennes olycke haffwer oss i then måtten fast förrättlig och beswerligh waridt. Därs. 315. Alla nyheter i Landets Hushållning voro dåraktiga och förrädeliga. Dalin Arg. 2: 71 (1734, 1754).
2) förrädisk, trolös, svekfull, falsk, bedräglig; numera bl. (i juridiskt fackspr., föga br.) om handling, plan o. d. (förr äv. om person l. sinnelag o. d.) o. endast i fråga om förräderi mot riket l. dess styrelse o. d.: högförrädisk, landsförrädisk. Then forrædelig handil her pedher canceler oc hans partij .. haffua bedriffuidt. GR 2: 187 (1525). Wårt folcks barn skola bewisa sigh förrädheligha emoot oss. Förspr1Mack. (Bib. 1541). Demetrius (var) förrädeligen aff dagha taghen på sitt nijonde åhr. Petreius Beskr. 2: 110 (1614). Förrädeligit upsåt emot Fäderneslandet. Kyrkol. 7: 3 (1686). Hon lärde mig fly ett förrädeligt kön. Livijn 1: 80 (1806). Svensk eller Norsk man, som .. i förrädlig afsigt hindrar användandet af de förenade rikenas .. krigsfolk emot fienden. SFS 1864, nr 11, s. 21. Därs. 1905, nr 9, s. 6. Östergren (1923; betecknat ss. ålderdomligt o. mindre vanl.).
3) (†) om straff: sådant som ådömes en förrädare. (G. Tegels maka) dömdes d. 23 Juli 1567 ”att stå ett förrädeligt straff för det hon utspridt, att Catharina Månsdotter genom trolldom i en dryck varit vållande till K. Eriks svaghet”. BL 17: 39 (cit. fr. c. 1600).
Spoiler title
Spoiler content