SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1919  
FABULÖS fab1ɯlø4s l. -ul-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr d. fabuløs, t. fabulös; av fr. fabuleux, av lat. fabulosus, till fabula (se FABEL); jfr äv. eng. fabulous]
1) [jfr motsv. anv. i fr. o. lat.] (numera knappast br.) = FABEL-AKTIG 1. Benzelstjerna Cens.-journ. 258 (1745). (Helgonens) Legender (blevo) mycket förfalskade och med fabulösa mirakel upfylde. Rydén Pontoppidan Colleg. past. 484 (1766). Grekiska mytologien hade (delvis) sitt ursprung .. i nationens äldsta fabulösa historia. Tegnér 3: 474 (1812). Den fabulöse Ivar Vidfamne. Schück (o. Warburg) Litt.-h. 1: 24 (1895).
2) (†) = FABEL-AKTIG 2. En fabulös saga, — Herauds och Boses. Holmberg Nordb. 409 (1854).
3) [jfr motsv. anv. i fr. o. lat.] (numera knappast br.) = FABEL-AKTIG 3. En Björn .. är .. (Berns) Vapn, om hvars ursprung äro fabuleusa berättelser. Björnståhl Resa 2: 112 (1773). Aristeas' uppgifter i detta ämne (hava) blifvit förklarade för fullkomligt fabulösa. Agardh Theol. skr. 1: 74 (1843, 1855).
4) [jfr fr. un prix fabuleux] = FABEL-AKTIG 4. En fabulöst rolig historia. Fabulös rikedom. Sundén (1885). (1 Kina) skola européerna få på fingrarna om de i framtiden visa samma fabulösa närgångenhet som hittills. S. Hedin i SD(L) 1904, nr 254, s. 2. Fabulösa summor. Kleen Kvinnor 43 (1910).
Spoiler title