FAKSIMILERA fak1simile4ra, l. faksi1m- l. -sim1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(ofta, i sht förr, skrivet facsi-)
Etymologi
[avl. av FAKSIMILE;jfr t. faksimilieren, fr. facsimiler; jfr äv. eng. facsimile, v.]
med avs. på skrift, teckning l. dyl.: noggrant avbilda, framställa en noggrann avbildning, ett faksimile av (ngt). En elegant facsimilerad upplaga (av ”Papyros Ebers”). Nord. tidskr. 1881, s. 98.(Manuskriptet) har fru Nuttall låtit facsimilera. Ord o. bild 1892, s. 487.
