SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1924  
FLAU, fla͡u, äv. fla͡ω, adj. -are.
Etymologi
[liksom d. flov av t. flau, av (m)nt. flau, motsv. holl. flauw (mnl. flau), kraftlös, matt]
1) handel. om (varu- l. fond)marknad: matt, trög, med ringa l. ingen omsättning o. vikande priser; om handelsvara (på marknaden): som röner ringa l. ingen efterfrågan, trögsåld; äv. bildl., om stämning o. d.: matt, olustig. Saima 1845, nr 42, s. 1. Marknaden (fortfar) att vara .. flau. SvT 1852, nr 1, s. 3. Hafre var på gårdagsmarknaden i London flau. NerAlleh. 1871, nr 96, s. 3. Stämningen (på rösträttsmötet) var .. flau. VL 1894, nr 193, s. 3.
2) fotogr. om negativ l. (mera sällan) positiv bild: kraftlös, svag, utan kontraster. Roosval Schmidt 23 (1896). jfr: Flau .. i målarekonsten: vekt. Gynther ConvHlex. (1846).
Avledn.: FLAUHET, r. l. f.
1) till 1. Flauhet i marknaden. Snällp. 1848, nr 2, s. 2. Giftermålsmarknadens flauhet. Fahlbeck Ad. 2: 150 (1902).
2) fotogr. till 2. NordBoktrK 1907, s. 171.
Spoiler title