SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1924  
FLEGMATISK flägma4tisk l. fleg-, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr ofta skrivet phl-)
Etymologi
[till FLEGMA; jfr lat. phlegmaticus, gr. φλεγματικός]
1) motsv. FLEGMA 1. BOlavi 14 b (1578). Phlegmatisk Blodh. Palmcron SundhSp. C 7 b (1642). Phlegmatiske Siukdomar. Fuhrman Alm. 1654, s. B 2 b. Phlegmatiska vätskor. Linderholm 1: 328 (1802). (†) i utvidgad anv.
a) slemmig (i allm.). Stekta Fiskar (synnerligen the Phlegmatiske såsom Åål, Braxen). IErici Colerus 1: 24 (c. 1645).
b) full av livssaft; blodrik. H. k. Nåde (Gustav Vasa) var en flegmatisk man. HT 1899, s. 304 (1560).
2) motsv. FLEGMA 3: mycket lugn o. trög, trögsint; som ej lätt låter sig påvärkas l. tager intryck; sävlig; kallsinnig, kallblodig; särsk. i uttr. det flegmatiska temperamentet (flegmatiskt temperament), om ett av de fyra temperamenten. De skratta otvunget, men tala phlegmatiskt. Stiernstolpe Arndt 3: 86 (1808). En .. häst af ett phlegmatiskt temperament. VetAH 1811, s. 271. Till sin natur ansågs han vara flegmatisk, men hade en rik känslighet gömd under en frusen yta. Sander i 3SAH 4: 27 (1889). Den flegmatiske .. är känslolös och likgiltig och utmärkes af ett lugn, som ej låter djupare rubba sig hvarken af glädje eller sorg, hopp eller fruktan. Han är trög i handling, men kan segt fullfölja de beslut han en gång fattat. 2NF 28: 810 (1918).
Spoiler title
Spoiler content