publicerad: 1925
FNUTTIG fnut3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
(vard., i sht i Finl.) futtig, obetydlig. TPedFinl. 1895, s. 125. Han (kände), hur han själf och hans fnuttiga bekymmer liksom krympte ihop. Kjellin Han måste 6 (1908).

Spoiler title
Spoiler content