SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUNGERA fuŋge4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr FUNKTION.
Etymologi
[av t. fungieren, av lat. fungi, förrätta, fullgöra, förvalta, av ovisst urspr.]
tjänstgöra (ss. ngt); äv. (särsk. om kroppsligt organ, maskin l. maskindel o. d.): göra sin tjänst, utföra sitt arbete, arbeta, värka; jfr FUNKTIONERA. Pfeiffer (1837). Amalia .. inträdde i salongen för att ”fungera” som värdinna. Almqvist AmH 2: 91 (1840). Att .. (de sjukliga förändringarna) tillåtit hjertat fungera, fastän mindre regelbundet och fullständigt. SFS 1859, nr 41, s. 18. Vid den kungliga begrafningen fungerade jag såsom härold. De Geer Minn. 1: 74 (1892). Ord, som .. i det sammanhängande talet fungera som upptakt. Noreen VS 2: 248 (1910).
Spoiler title
Spoiler content